Det har funnits personer som under sin livstid druckit en liter whiskey om dagen. Trots detta enorma alkoholintag har då ett fåtal personer dessutom blivit extremt gamla. Dessa personer måste väl i stort betraktas som rejäla undantag, eller? Jag tror nog att de flesta kan instämma att så är fallet. För trots dessa undantag visar ju en klar och tydlig statistik att majoriteten som intar en sådan kolossal mängd alkohol dagligen, oftast får ett liv som leder i motsatt riktning, det vill säga ett förkortat liv.
Tomas Peterson är idrottsprofessor vid universitetet i Malmö, och han har forskat mycket om vad som händer när barn börjar elitsatsa från väldigt tidig ålder. All statistik som han har studerat och forskat i visar entydigt att barn som börjar specialisera sig i för tidig ålder löper större risk att avsluta sin begynnande karriär innan den ens hinner börja. Givetvis (som Tomas Peterson själv har uttryckt och sagt) så finns det alltid en rad undantag i alla former och sammanhang. Och undantag (oavsett vad det handlar om) vill många tyvärr nämna som det rätta alternativet.
Liknelsen från texten ovan i detta inlägg kan ses på följande sätt när det kommer till idrott. Det finns ett fåtal barn som i tidig ålder blivit drillade av både klubb, ledare och föräldrar, och som dessutom senare i karriären blivit väldigt framgångsrika som vuxna idrottare. Exempel finns, men de är väldigt få. För oavsett vad folk säger och tycker i denna fråga visar all statistik det motsatta, det vill säga att karriären oftast tar slut innan den ens hinner börja om barn drillas för hårt i tidig ålder. Alkohol och idrott hör ju såklart inte ihop på något sätt, men detta är som sagt bara en liknelse i denna heta debatt som pågår inom den svenska idrottsrörelsen.
Kontentan av det hela handlar om den fara som uppstår om idrottsrörelsen väljer att fortsätta följa undantagen som de rätta och bästa exemplen. Om idrotten fortsätter att följa denna negativa riktning kommer svensk idrott tappa ännu fler barn.
Idag är det alldeles för många barn som slutar med sin idrott av en rad olika anledningar. En av många anledningar handlar som sagt om att idrotten går längre och längre ner i åldrarna när det kommer till satsning och specialisering. Organiserad träning flera dagar i veckan i en och samma idrott. Träningsläger konstant under lov och tävlingsfria helger. Tävlingshysteri från (väldigt) tidig ålder. Vi kan givetvis fortsätta att följa de få undantag som finns och har funnits, men då kommer det bli på bekostnad av en mängd potentiella framtida mästare. Barn som tyvärr inte orkar gå vidare i sin karriär på grund av en alltför tidig stress och press.